Jag är så trött på att man blir bortglömd och ensam efter att man fått barn. JA jag kan inte alltid följa med ut, JA jag kanske är trött efter 1 1/2 år av sömnbrist, JA jag måste gå hem tidigt. bl.a. Bl.a. Fucking bl.a. Vad är grejen? Bara för att man skaffar barn så finns man inte? Det här handlar helt ärligt (och tråkigt) om 99 % av mina vänner. Jag säger inget till nån, men tycker inte att jag borde behöva göra det heller. JAG FÖRSTÅR till 103938447 % att man har jobb, är trött och annat och göra. MEN det är inte kul och se hur alla sen lägger ut på instagram och Facebook när dem gör nåt, dricker och umgås med andra vänner. Men jag då? Ingen som frågar nån jävla gång om jag vill komma över, om jag vill med ut eller bara hänga? Eller när jag frågar om man ska ses, äta middag, umgås en fredagskväll (eller vilken dag som helst faktiskt) eller om jag ska komma förbi så får jag 90 % av gångerna nja, nej eller kanske "vi kan höras om en stund" är en klassiker. WTF???
Men Nej juste, jag har barn och jag är sjukt jävla tråkig. Det är de som är grejen! Det är banne mig inte svårt och skicka iväg ett mess och fråga även fast svaret till 90 % är nej om jag ska med ut. Men det gör att man inte känner sig utstött. Det är fruktansvärt tråkigt att dem inte heller träffar leonell.
Sak samma. Jag har barn, thats it.
Men herregud vad jag längtar tills det är deras tur. Då dem inte får förfrågan om att följa med ut, att få hänga och få sitta ensamma i sitt hem och känna exakt det jag känner! Då hoppas jag att folk förstår.
Det är inte svårt och komma över på en kaffe eller kopp te och säga hej...
Kommentera