bättre sent än aldrig ;)
allt började onsdagen den 3de april. jag hade under dagen haft "mensvärk". hade haft det rätt ofta mot slutet på graviditeten så jag tänkte inte mer på det. men mer under dagen så gjorde dem ondare. högg liksom till.. jag som ställt in mig på att gå över tiden tänkte ju inte mer på att om det va igång eller inte. jag åkte till salongen och envisades med att fixa mina naglar men beslutade mig för att göra klart dem fort och sen åka hem och vila. var hemma vid 6 och vid halv 7 kände jag att jag fick ont vid varje sammandragning. började då klocka varje sammandragning som kom mellan 7-9 minuters mellanrum. trodde såklart att det skulle avta men hade aldrig haft den här smärtan förut och inte vid varje sammandragning heller. nu va dem inte så smärtsamma och jag kunde prata mig igenom dem med lite djupare andetag. under natten vaknade jag några ggr av att det gjorde ont. och under torsdagen höll värkarna i sig, dock fortfarande med 7-9 mins mellanrum men dem blev lite mer smärtsamma än dagen innan. jag sökte upp om värkar och det såg ut som om jag hamnat i latensfasen. läste då också att det var flera som gått med den i en vecka. alltså en vecka med värkar. dem gjorde fortfarande inte så överdrivet ont men jag va tvungen och stanna upp och andas lugnt när dem kom. och jag tänkte: "SÅKLART kommer säkert jag få gå med det här sådär länge". satt ju även och nekade till att det va igång.. senare på torsdagskvällen så tyckte nära och kära att jag skulle ringa förlossningen så vid halv 8 på torsdagkväll ringde jag till södra BB och frågade vad jag skulle göra och om det va igång. men det enda hon svarade va:" ääääh, jadu det är svårt. jag vet faktiskt inte. ring vid 22.00 igen och berätta hur du ligger till då." aaa tack för det svaret. jag som förstföderska ville ju veta vad fan som händer. hon kunde ju sagt "jag tror..." blev irriterad och la på, ringde pappa o som jobbade men han förstod ju inget och det va ju fel människa och fråga haha. ringer mamma som säger att det säkert inte är på gång riktigt än. vilket jag inte heller trodde. väl vid ca 22.15 ringde jag tillbaka och då svarade en annan bm. jag sa vad jag hette och att jag ringde tidigare på kvällen. fick då ett stressat svar: "vi har tyvärr fullt här, inga rum lediga". snäste tillbaka att det va inte därför jag ringde och så förklarade jag tidigare samtal. fick då till svar att jag skulle ta en alvedon och lägga mig och sova. den natten vaknade jag med varje värk, FORTFARANDE med 7-9 mins mellanrum. det va så frustrerande och jag va sååå trött! på fredagen gjorde värkarna väldigt ont! under vissa värkar grät jag och jag höll andan under varje värk. jag klockade dem och dem kom mellan 5-10 mins mellanrum nu. ringde ida i panik och frustration att det inte händer något mer. hon sa att det va på gång. men jag såklart envisades att det INTE va det. han va ju liksom beräknad om 6 dagar? ida och jasmin (från salongen) kom och hämtade mig för dem skulle få ut mig på promenader. vi åkte till centrum för att gå till mvc och kolla om dem kanske kunde kolla om jag öppnat mig något. men det kunde dem inte. dem bad mig ringa till förlossningen om värkarna kom 3 gånger under 10 min. både jasmin och ida stod med värkklockor på mobilerna och klockade mina värkar. jag stod dubbelvikt vid varje och dem gjorde bara ondare och ondare. så vi gick till apoteket och köpte laxeringsmedel då idas förlossning hade satts igång av det. det va ju värt ett försök och ja mycket riktigt. efter att jag börjat dricka småklunkar av det så kom värkarna tätare och blev intensivare. vi var nu i gubbängen och gick runt, jag och ida hämtade thea på dagis och då kom värkarna med 4-5 mins mellanrum. vi fortsatte upp tillbaka till salongen där jag gick på toa och såg något snorliknande när jag torkade mig. det va tydligen en del av slemproppen. det kom smått av den under hela dagen och det började senare komma blod också. iaf, värkarna började bli oregelbunda igen så jag och jasmin tog en promenad runt gubbängen och då blev det regelbundna igen. då var det 5 mins mellanrum och vi gick tillbaka till salongen för att vila lite. då började värkarna komma oregelbundet igen och kom med 7-8 mins mellanrum. blev sååå frustrerad att det aldrig höll sig stabilt!! och jag var såå sjukt utmattad, hade inte sovit på två nätter och under hela dagen hade jag haft onda värkar som tog på alla krafter. värkarna kom och gick med 4-8 mins mellanrum. lollo kom dit i beredskap att åka in till sjukhuset. jag ville hem så vi åkte hem. hon diskade och gjorde mat åt mig och jag drack lite mer laxeringsmedel. efter maten så ringde jag förlossningen efter allas tjat för att se vad dem sa om mina värkar under dagen. dem bad mig komma in på en kontroll. meeeen envis som jag är så ville jag inte åka riktigt än. kl va nu vid halv 8 tror jag på fredagkväll. pappa o satt och spelade och va inte alls beredd på att det va dags. vem var det liksom haha lite efter 9 så sa vi att jag och lollo åker in på kontroll. pappa o stannade kvar hemma eftersom vi var säkra på att få åka hem igen. vi gick 9 trappor upp bara för att. och då satte värkarna igång igen tätare. vi åkte förbi statoil för att köpa godis och dricka och sedan till sös. och då kom det x antal värkar under den resan!! väl utanför så ringde vi på och det kom ner en tjej och öppnade. värkarna kom hela tiden och jag var tvungen och stanna upp hela tiden. vi fick sitta och vänta på en bm som efter 5 min kommer. Susanne hette hon. hon tog med oss till ett rum där hon förklarade vad som skulle hända och vad för kontroller som skulle göras. jag var ju fortfarande beredd på att få åka hem. kl var nu lite efter halv 10 på fredagkväll. vi fick sitta ett tag och vänta på en annan bm som lite senare kommer in och lyssnar på hjärtat och sedan sätter ett ctg. och den skulle jag få sitta med i ca 20 min sa hon. men då lillsnorre blev en aning vild under den tiden så ville dem ha på den ett tag till. det slutade med att jag satt i lite mer än en timme med den. bilder när vi väntar och sen när ctg:n är på när en värk kommer:
när en timme gått med ctg:n så kommer den andra bm in, sofie hette hon. och hon tar bort ctg:n och gör en vaginal undersökning. hon känner och pillar och sa att livmodertappen är helt utplånad. jag fattade ingenting vad som mendes med det. ville bara höra hur öppen jag va och sen få åka hem och sova. sen känner jag hur hon tar 2 fingrar och drar på något sätt och säger: "och du är öppen............. 4 cm!" VA? 4? vadå?
frågade vad som händer då och hon svarade att jag blir inlagd och att det är en bebis på gång. men VAAA? pappa o är ju hemma och tror att vi ska komma tillbaka? bb-väskan är inte med? Jag har ju inte sovit nåt! inga papper är med?! frågorna och tankarna snurrade och jag gick in i chock. jag började må konstigt och började frysa som fan. kände mig helt svag och ush! ringde upp pappa o och sa att han får nog vakna till för det är bebis på gång. han blev rätt chockad själv för han visste inte riktigt vad han skulle säga haha. kl var ca 23 när vi fick reda på att jag skulle bli inlagd och vi blev flyttade till ett förlossningsrum. frågade om jag kunde få något smätstillande och få sova lite ( fattade fortfarande inte att det va dags haha) och bm susanne tittade på mig som om jag vore dum i huvudet och sa: "nikki, det blir nog ingen sömn för dig. du är på väg och föda barn!" ahapp, så när ska jag få sova då tänkte jag bara haha. lollo åkte sen och hämtade pappa o, köpte med sig massa frukt osv och tog med bb-väskan. värkarna gjorde bara ondare och ondare. och jag var tvungen lägga tröjan över huvudet och bita ihop ordentligt!
barnmorskorna la fram kläder som jag kunde byta till men minsta rörelse som jag gjorde så kom en värk, dem kom HELA tiden och jag hann knappt andas mellan dem kändes det som. för varje värk så blev dem bara mer och mer smärtsamma och jag bytte om under en kontroll tror jag. nu börjar det bli lite luddigt men försöker komma ihåg det mesta :) lollo har som tur är skrivit ner på ett ungefär tider när vissa saker hände. men dem undersökte mig igen någon gång runt 12 och var då öppen 5 cm, det var då jag bytte om till dem snygga sjukhuskläderna. det blev värre och värre och vid kvart över 1 tog jag till lustgasen. den hjälpte inte ett skit men jag andas i den som en tok ändå haha. här mellan halv 2 och 2 gjorde värkarna FRUKTANSVÄRT ont och jag började spy ( ALDRIG spytt av smärta!!) och ville tillslut ha epiduralen och dem hämtade en narkosläkare. tror dem undersökte hur öppen jag va här för när narkosläkaren kom så hade jag inga byxor på mig. jag var då öppen nästan 7 cm minns jag.
epiduralen var hemsk och få in. den gjorde inte ont vad jag minns men alla värkar som kom under tiden!! jag var tvungen och ligga helt still i fosterställning på sidan. mitt under det när bm står och håller i mina ben mot magen och någon står vid mitt huvud så kommer en värk och jag ville bara sträcka ut mig men det fick jag EJ då narkosläkaren stod bakom mig och försökte få in slangen i ryggen. jag skriker som en stucken gris och alla skriker NEJ NEJ håll uut!!! och samtidigt håller i mina ben och nacke mot magen. när han äntligen var klar så hade jag så ont att jag spydde igen. minns då att pappa o (!!!!!!!) stod där med en spypåse och klappade mig på huvudet medans jag spydde. trodde jag aldrig ;) fy det var så jobbigt och spy samtidigt som värk kommer och jag bara grät. ville inte vara med längre. pappa o gick sedan ut en stund. nu var klockan lite efter 02 och lillsnorres hjärtljud sjönk och bm blev oroliga och tillkallade massa andra som kom in. jag fick vända mig på sidorna och ställa mig på alla 4 men det blev aldrig bättre. dem agerade snabbt att ta hål på fosterhinnan så vattnet gick och väldigt mycket vatten rann ut, och hans hjärtljud stabiliserades. ganska kort efter så började jag känna något konstigt och förklarade för bm vad jag kände och hon kollade hur öppen jag va och jag va öppen 10 cm och allt var redo för att bebis skulle komma ut. efter en liten stund känner jag att jag var tvungen och trycka med kroppen (kroppen tröck på själv, helt sjukt!!) och dem sa att jag bara skulle hänga med. det var alltså krystvärkar jag fick och jag hängde bara på. skrek vid varje krystvärk. inte för att det gjorde så överdrivet ont, sved mest. men det blev sånt sjuuukt tryck neråt och det kändes som om jag var tvungen och bajsa ut ett bowlingklot. bokstavligt talat! nu hade också epiduralen börjat värka lite så mellan krystvärkarna kunde jag slappna av lite. då var jag sååååå trött att jag somnade till mellan, var ju lite smått hög på lustgasen också så minns att jag hörde barnmorskorna prata och småfnissa hur trött jag var och efter att ha skrikit, gråtit och spytt och nu ligga med ett huvud mellan bena så kunde jag somna till några sekunder. haha! men sömnen varade dock inte länge förens nästa kryst kom. när toppen på huvudet var ute så var det lollo eller någon bm som frågade om jag ville känna och jag fräste till att jag fan i mig känner mellan bena då jag kom på mig själv att dem menar nog att jag skulle känna med handen haha, så jag kände efter och det var alldeles hårigt och blöt och mjukt. kändes så jäkla sjukt! men häftigt!!!! tänk, det jag kände var en bebis på g ut, MIN bebis som legat i min mage i 9 månader!!!!!! vilka känslor :) sedan kom ännu en krystvärk och jag tog i för kung och fosterland när bm tydligen håller in hans huvud och säger:"flåsa nikki FLÅSA!!! krysta inte!!" men min kropp krysta och jag följde med tills jag märkte att nej dem menar allvar! så försökte flåsa och plopp sa det så var han ute! hörde skriket och jag bara grät! kollade upp på pappa o som också stod och grät bredvid. vilken chock att våran skapelse nu låg där. helt otroligt!!! efter någon minut så kom han upp på bröstet och JÄVLAR vilken känsla!! går inte och beskriva! efter ett litet tag så fick pappa o klippa navelsträngen och sedan kom en till liten krystvärk där moderkakan skulle ut. hon visade fosterhinnan där han legat och hela moderkakan och det såkallade "trädet" som lillsnorre hade legat och kollat på i 9 månader. sjukt! så jäkla häftigt!! hon berättade att jag fått lite större bristningar både i och utan på så jag skulle få några stygn sydda. efter ca 15 min var jag uppe och sprang på toa och i korridoren, helt hög av lycka! jag kunde inte fatta att han äntligen var ute!!! magen såg sjuk ut, helt hängig och degig haha.
barnmorskorna bad mig gå in och lägga mig eftersom jag blödde och man ska helst vila men helt uppe i varv var jag. gick in till min nyfödda son och bara stirrade. vilket mästerverk!! barnmorskan kom senare in med ett fat med mackor och dricka. vid halv 7 ca så fick lillsnorre mätas och vägas, 3330 g och 49 cm lång kärlek :) 03.21 den 6de april 2013, bästa dagen i mitt liv, utan tvekan!!!!!!!!!!!!!!!
