Sjukt vad man kan älska en sån liten människa så mycket!! Så mycket att jag inte vet hur jag ska göra, säga eller bete mig. Så då gråter jag. Inte för att jag är ledsen utan för att jag älskar honom så mycket!!!
(Gammal bild)
Varje gång han är sjuk blir han ju lite extra mammig. Då funkar ibland inte hans pappa (!!!!!!!!!!!) hihi! Det är såå mysigt! Han ska ta på mig, titta på mig, mysa med mig, vill bli nattad av att man håller om honom (!!!!) osv. Nyss vaknade han och då gick jag in, han kastade sig i min famn och blundade och blev knäpptyst (han är en kille som helst vill somna ifred), så jag la oss ner tätt intill mig och han kasta sin pyttelilla arm runt min hals och somnade!!! Och jag börja stortjuta av glädje! Hur gulligt är det inte???? Leonell har för det mesta alltid varit så att han somnar bäst själv. Jag har jämt kunnat lägga honom i sängen och gått ut och han har somnat inom några minuter. Och vill man natta honom då vill han leka eller så blir han bara förbannad. Så när han väl VILL bli nattad eller börjar mysa. Då blir jag alldeles varm i kroppen!!!! Och då måste man ju passa på :) så nu tvärdäcka han i min famn och jag tänker, sniffandes på honom, också säga god natt. GOD NATT!
(Gammal bild)
Kommentera